Månses friinger
Dä trodd´ ja´ allri kunne hänne,
att nônnstinn ja´ skull´ få e jänte;
men ja´ bord´ på i galen änne
å däfför feck ja´ gå å vänte.
Fôrrst fria ja´ te Kammer-Stina;
men se, ho gjord´ mej recktitt lessen:
den fine tösa bare flina
å sa, ja´ va för stygg i flesen.
Sänn frest´ ja´ på mä Brygghus-Lotta,
som bruker vare bra nåck slaski;
men ha en sett på skamm: ho spotta
å sa, ho töckt´ ja´ va för taski.
Så drog ja´ te mä Köks-Malena
en gang ho stog i vesthusboa;
men gubevars, ho fnös å mena
att ja´ va lagom fri´ te soa.
Barn-Kajsa bârk´ ja´sta mä sänna
å tänkt´ få vatten där på kvarna;
men ho te skrike: "Lag´dej hänna,
din fuling, du kan skrämme barna!"
Te slut ja´ rök på Laggåls-Maja,
å ho, förståss, va int så better;
ho tatt mej gärn´, om int den kaja
tänkt frie sjôlv te Oxstalls-Petter.
Nu ble ja´ ille hôôl för dätte
å sörd´, så ja´ höll på te stupe;
men då så tänkt´ ja´ själa lätte
å geck te Kalsta för te supe.
Ja´ stana uttafôr den kroen
där som dä finns e pig´ så prati;
ho kan regär´ som bare noen,
di kallar henn´ för Lotta Kati.
Ho kom å hjâlp mej recktitt bra ho
ur sôrja övver frierstraffe;
"Hva står han här så dôven?" sa ho,
"kom in å få sej en kopp kaffe."
"Ja, tack som bjur", sa ja´ å knoga
i väg mä henn´ in i en kammer;
men sänna minns ja´ int så noga
hva där vi smâla fôr en slammer.
Dä minns ja´ lell hur tösa sa mej,
att ja´ int va jusst blann di fula;
å förrn ja´ vesst´ ett ol, ho ga mej
en kuss blankt medt på sjôlve trula.
Dä må ja´ sije, att den kussen
den töckt´ ja´ recktitt att han smaka,
å däfför tog ja´ tobbacksbussen
ur mu´n å ga en kuss tebaka.
Å sänna va int vârrt te trase
mä anne tal te flecke-smula
än dä, att om int allt går rase,
så ska vi geffte oss te jula.
Å sålless feck ja´ lell e jänte
å e, som int ä mä di skralsta.
Jojo, en slepper gå å vänte,
om bar´ en gir sej in te Kalsta.
|
Dikter |
Sånger |