Murillos helgon

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

Då vettet styr där kättarbålen glödt,
     Och biktstolns feta lyssnare försvinna,
     Murillos ljufva helgon ännu finna
     En hop, som ej blir i sin dyrkan trött.

På hans palett visst morgonrodna’n blödt:
     Så skära färger på de dukar brinna,
     Där under penseln himlens fästekvinna
     Tog an förklaradt andalusiskt kött.

Så jordiskt ren, så öfverjordiskt sinnlig
     Hon hvälfver trånfull fuktig blick mot skyn,
     Där marterlönen vinkar öfversvinnlig.

Men Amor, hycklande serafuppsyn,
     Står bakom, full af gamla hedna funder,
     Och frambär suckar ifrån Prados lunder.



Lägg till din kommentar
Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.