Philip II och hans älskarinna

(Af Titian.)

Hvitulliga små skyar azurn fläcka,
     Alcazars lustgård grönskar sommarfrisk.
     Hörs något ljud, är det en silfverfisk,
     Som spräckte spegeln i cisternens snäcka.

Här ville Philip statsbekymren gäcka
     I famnen på sin sköna odalisk;
     Nämn mig den page, som då på egen risk
     En nederländsk depesch djärfts öfverräcka!

Här paret satt för trollkarln Titian:
     Hon, i en dräkt, som icke namnges kan,
     Är så fulländadt skön, att vi stå stumma.

Han, sedd från nacken, är skizzerad blott:
     Förr’n sittningen var slut, sin väg han gått,
     Att ej autodafé och bön försumma.

Sortera efter datum Sortera efter poäng

Aktivera autouppdatering av kommentar

Lägg till din kommentar

Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.