Postvagnen
Den kom i storm och senhöstfrost -
ur dimmor dök den fram
med brev från mor, med brev till mor,
med bitter sorg, med kärlekspost,
med allvarsord och barnaglam
från världen, ond och stor.
Den väntades vid knut och vret
till hundra ögons tröst,
den kom med brev, med bud till den,
som bar en kärlig hemlighet
i varmt och hoppfullt bröst.
Den kom med brev om sorg och död
och skumma ögons gråt,
och hälsades av tusen ljus
i tusen hem, av fröjd och nöd
vid höglandsvägens grus.
Nu kommer den ur töcknig skog
på våta ängar fram,
i midnattsregn, i midnattsfrost,
med stormens gång i myr och skog
går nattens jättepost.
Den går med eld och går ej trött
och går till tusen hem
i yra, snabb som vindens sus,
i brokig glans av grönt och rött,
en virvelvind av ljus.
Och bakom rutors gula glas
stå nattens vakna män
och de ha brev till far och mor
och de ha brev från hamn och skans
från hela världen ond och stor
med bud från vän till vän.
Aktivera autouppdatering av kommentar