Raphaels Fornarina

(I Palazzo Barberini.)

Hvem drömde ej om denna rosens sköte
     Där Sanzio låg, ett snillets gyllne bi?
     O barm, där takten till en elegi
     Med saligt finger räknades af Goethe!

Med blicken fuktig från ett älskogsmöte,
     Hon bländar, hejdar dig som vill förbi;
     Är väl du fången, tycks hon vredgad bli,
     Det är som hårda ord från läppen flöte:

Tror du min kärlek så blir hvar mans fång?
     Du dåre, att bli värdig Fornarina
     Fick Sanzio färger och fick Goethe sång.

Att trängta till min barm, är hopplös pina!
     I hvarje sekel älskar blott en gång
     Den stolta Venus, nämnd Trasteverina.

1864

Sortera efter datum Sortera efter poäng

Aktivera autouppdatering av kommentar

Lägg till din kommentar

Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.