Skålknallen.
Båd' i kjul[1] å slask å tö
Får en knalle gå å mola.
Pina, håla, rasa, dö!
Hva' han sliter lell på jola!
Upp mä påsen! hutt!
Nu i långa skutt
Skalar[2] ja', som tusan böfla,
Frå' kamratera, di stöfla.
Båmmelstug för harrgårdspiger
Har ja' hela påsen full.
Tönnatappa, munnagiger
Å små örhäng' utå gull.
Dä ä inte fritt.
Att ja' la har hvitt[3].
I Borås ja' feck dä rara;
Köp, men tösst för Guds skull bara!
Folk ska fö' sek, ska ja' säja,
Å dä ä la inga skam,
Um en sulle[4] lurendreja
Lite smått frå' Köpenhamn.
Men dä kostar bra,
Aj, di muter'a!
Hva ska snoka te i väla[5]
Dä finns tjuf va' nokk, som stjäla.
Nolåt [6] vell ja' vänna mek;
Dar ä folket lätt att lura.
Dar så får ja' fuglastek,
Dar ä dyka fan så dura [7].
Genom Stockhulms sta'
Vell ja' väjen ta.
Dar tar kongen hatten å se',
Nar ja' ränner mä min påse.
Tacka vell ja' Stockhulm! dä
Ä' en sta', som ännu stöttar [8].
Däckera [9] så töcka mä.
Ä som grågäss dit di flöttar.
Bums blir däka grann,
Köper sidenbann,
Blanka skor å reggarnskjola,
Å bär pluvel [10] medt i sola.
Penga, så åbäkelia [11],
Tjänar hon i vale mä [12].
Å ho' går på kommedia,
Broki, sum ett fjärafä.
Men ja' minns la, ja',
Hva' ho' fårr ble' gla,
Nar en bannastump ja' ga'na,
Då ho' sto' så rö' å glana [13]!
Men mi' Maja hemma blir,
Fan ska aldri' aldri' få'na,
Aj, mett hjärta ännu svir,
Nar ja' bara tänker på'na.
Ho' ä lite sur,
Men dä går la ur,
Allt dä onna, sum ho' låsser,
Nar ja' kåmmer i kalosser.
Ja' ska bli en kabaljer,
Köpa klocka mä pettsafter,
Håndska, harullshatt å mer,
Um dä står i mi'a krafter.
Men dä går la, lell,
Sum vår Harre vell,
Å um de regalt går galet,
Går ja' in ve »fårsta Garlet».
Aktivera autouppdatering av kommentar