Som en dröm

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

Midsommarkväll, då alla läppar skämta,
då alla unga, starka lungor flämta
av sång och skratt och dansens övermått —
som enslig vaktel flyr bland åkerns klöver,
med hjärta, som av minnen flödar över,
jag vandrar vägar, där med dig jag gått.

Jag vet, att inom dessa hagars grindar
med gång så lätt som inga sommarvindar
din själ går svärmande och varm i natt.
Likt blommans doft till vännen långt bland gräsen
all skär och luftig längtan i ditt väsen
far ut och söker mig i fjärran fatt.

Jag ser dig komma som en dröm. I håret
du bär en fuktig knopp från nyponsnåret,
och arla ungdom talar din gestalt.

Du är som förr min följeslagarinna,
min ömhets barn, min kärleks vuxna kvinna,
och jag är din, med liv, med blod och allt.

Du går bredvid mig, men mitt hjärta bävar,
och tyst jag ser, hur kvällens dager svävar
omkring ditt huvud glorielikt och skyggt.
Det är ej blott i diktens veka stunder
jag tyckt mig skåda detta helgonunder
och fruktat se dig vingas som till flykt.

Ibland när dina ögon vackrast glimma,
jag ser i dem en dunkel aning strimma
och sjuka tankars sky din panna bär.
Jag har en dröm, som ofta kommer åter:
invid en rosensmyckad bädd jag gråter,
men sällsamt lugn är hon, som vilar där..

När granarna i midnattssömnen nicka,
jag vandrar än med drömmens bleka flicka,
som om vi aldrig kunde tala nog.
Ej kyss, ej kroppsligt famntag vi begära;
blott själ till själ är äktenskapligt nära
i denna längtans brudnatt djupt i skog.

1895.