Sonet 133

Fördömdt det hjerta vare, som gemensamt
Gaf sår i hjertat åt min vän och mig!
Är det ej nog att mig tortera ensamt,
Men skall min vän ock trampa slafvens stig?

Ditt grymma öga från mig sjelf mig tagit,
Och än mer fast du fått mitt andra jag.
Han och jag sjelf och du ha mig bedragit:
Trefaldigt qval att bära slika slag!

Slut in mitt hjerta i din barm af jern,
Men låt det då för vännens äfven svara.
Hvarhelst jag sätts, låt mitt få bli hans värn;
Då kan väl ej så sträng arresten vara.

Den blir det dock; ty i förvar hos dig
Är jag ju din med allt, som fins hos mig.