Stockholmsbild

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

     Nu ljuflig Junidag
     Med dröjande behag
För några korta timmar afsked tager
     Och Mälarns fagra stad
     Står i ett ljusens bad
Med gyllne stänk i solnedgångens dager,

     I rosenfärgadt flor
     Höjs glimmande och stor
Ur huskonturer Katarinas kupa,
     Af master och af rår
     En skog i skugga står
Inunder strand, dit södra bergen stupa.

     De höga fönstrens rad
     I lejongul fasad
Utåt Norrbro från kungaborgen glindrar,
     Då tända lyktors sken
     I strömparterren re’n
Emellan trädens gröna massor tindrar.

     Ur hvirfveln under bron
     En dämpad, sällsam ton
I farten följer med den snabba strömmen.
     Musik i fjärran hörd,
     På lena fläktar förd,
Försmälter i den ljusa sommardrömmen.

     Kring lummig Kungsträdgård
     Med fullare ackord
Orkestern genom mänskovimlet brusar.
     I skymningen förblir
     En punkt af silfverskir,
Där midt i dunkel park fontänen frusar.

     Från fuktig mull och grus
     En doft liksom ett rus
Känns eggande i ljumma luften simma;
     I denna mänskoflod
     Finns farligt ungdomsblod
Och ögon spela och cigarrer glimma.

     Men himlens djupblå fält
     Är likt ett florstunt tält,
Där morgonrodna’n jämt på dörren gläntar.
     Bak fjärran Djurgårdsberg,
     Med ständigt högre färg,
Står nästa dag otålig re’n och väntar.




Lägg till din kommentar
Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.