Till Henrik Ibsen
20 Mars 1898
År sextiofyra,
Då Dybböls dunder
Ännu gaf eko
Bland Söderns lunder,
I silfverskimret
Af Romas måne
Hvar kväll vi träffades
På Tritone.
Bland vingårdsbönder
Kring spiselflamman
En flock från Norden
Höll troget samman.
På härden kocken
Vår måltid stekte,
Albaner-drufvan
I glasen lekte.
Du satt vid midten
Af långa bordet
Och bland oss unga
Du förde ordet.
Nyss våldet stympat
Norræna-stammen;
Vi delte sorgen,
Vi delte skammen.
Jag hör dig tala
I sena natten
Det ljungar under
Den stora hatten!
Bland italienarne
På Tritone
Du hette bara
Il Cappellone,
Och tyskar, britter
Vid bortre borden
De sågo neder
På oss från Norden. --
Nu, Henrik Ibsen,
Hur annorlunda
Då vi din bana
I dag begrunda!
Hur sjöng du in dig
I höga salar,
Där folken lyssnar
Så snart du talar!
Hvad nya tankar
Du vetat väcka,
Hvad hårda nötter
Du gett att knäcka!
För tyskar, britter
Gått upp ditt snille
Och själf en fransman
Förstå dig ville,
Och italienare
Djupet mäta
Hos Henrik Ibsen
Il gran poeta!
Jag rår ej draga
Ett strå till stacken,
Jag bringar skalden
Blott enkla tacken
För alla gånger
Vi skakat händer
På Romas kullar,
Vid Isars stränder,
För litet träta
Och mycket gamman,
För allt det goda
Vi haft tillsamman!
Aktivera autouppdatering av kommentar