Till den högförståndige

Ja, du fick rätt! Jag sett i spillror flyga
     Det land, som varit min gudomlighet.
     Om än jag vågar med en dödskrans smyga
     Till franska ärans graf -- förlåt mig det!

Med motbevis som svärdshugg tunga, dryga,
     Du mitt förstånd till andra sidan slet,
     Men hjärtat ej du mäktat öfvertyga,
     Det stackars hjärtat, som så litet vet.

Vingskjutne örn, vid dina fjädrars susning
     Här samma hjärta bäfvat af förtjusning
     Och ber nu blott att dela få din skam!

Min plats är ej där segerlyckan skiner,
     Jag stannar kvar hos svärtade ruiner
     Att gråta ut vid stympad pelarstam.

30 Jan. 1871.

Sortera efter datum Sortera efter poäng

Aktivera autouppdatering av kommentar

Lägg till din kommentar

Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.