Vid en hälsobrunn.
Hur friska de synas, de blomstrande sjuka!
Ej maken till hälsa bland flickor jag fann.
Hvad fattas dem väl, då Pyrmonter de bruka?
Det fattas dem mycket, det fattas en - man.
Hit strömma de sköna, med hjärtan, som brinna
Af aningens ljufva och ystiska brand.
Här hoppas de alla en »vattuman» finna,
Som önskar att knyta ett oslitligt band.
De dricka af vattnet, men ej för att släcka,
Ack nej! för att tända de dricka det blott.
Och smakar det bittert för munnarna täcka,
Så smakar det bäfvande hoppet så godt.
Och dansen ger tröst för den stränga dieten,
Ty under dess krumsprång få själarna spis.
Som korparna matade fordom profeten,
Dem mata här svartklädda rnän med kurtis.
Men oftast, Gud bättre! det därvid plär stanna,
Ty gull, men ej mull, retar korparnas själ.
Och dricka de sköna hvar morgon en kanna,
Så verkar tunt vatten det icke likväl.
Hvad fattas de sprättar, som yfvas så friska
I simsonska lockar, dem modet befallt?
Ett ord vill i örat jag läsaren hviskar
Det fattas dem pangar, det fattas dem allt.
Hit strömma de alla med kassor så tomma
Och utbrunna hjärtan, mer tomma än de.
Här hoppas de jämt, att en ängel skall komma
Och röra i vattnet och läkedom ge.
Nog komma där änglar – i vattnet de röra –
Men . . . fattiga änglar de äro dock mest.
När intet förmånligt parti står att göra,
Så resa de hem. Däri göra de bäst.
Aktivera autouppdatering av kommentar