I höststormen

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

Du älskade, du unga!
Hör, stormens nävar tunga
på våra portar falla
liksom en hemlös, jäktad mans.
Sjön brusar grön som galla
mot strandens videfrans.

Kom -- det är glatt att vandra,
varmt slutna till varandra,
på dunkla trädgårdsgångar
i denna eggande musik.
Din skälmska blick jag fångar,
ett solkast över rosor lik.

Hör! Vrålande i luren,
han klättrar över muren,
den vilde vagabonden,
förhärjarn av titanisk släkt.
Han knäcker solrosstånden,
hans grova sula knastrar
bland fällda löv och astrar;
död strömmar ur hans andedräkt.

Ve oss! -- en dag av vånda
vid portarne skall stånda
en annan jätte, buren
av stormens heta härjarglöd.
Han hoppar över muren,
han flåsar höst, han andas död...

På dunkla trädgårdsgångar
din skrämda blick jag fångar.
Men lekande jag bär dig
in i vår lyckas glada borg.
Där vill jag sitta när dig,
du älskade, du unga;
vi skola le och sjunga
i väntan på vår ovän Sorg.

1894.


Efterskörd
Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter