Säv, säv, susa

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

      Säv, säv, susa,
      våg, våg, slå,
      I sägen mig var Ingalill
      den unga månde gå?

Hon skrek som en vingskjuten and, när hon sjönk i sjön,
det var när sista vår stod grön.

De voro henne gramse vid Östanålid,
det tog hon sig så illa vid.

De voro henne gramse för gods och gull
och för hennes unga kärleks skull.

De stucko en ögonsten med tagg,
de kastade smuts i en liljas dagg.

      Så sjungen, sjungen sorgsång,
      I sorgsna vågor små,
      säv, säv, susa,
      våg, våg, slå!



Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter