Som är ett försök til en pastoral i bacchanalisk smak, skriven vid Ulla Winblads överfart til Djurgården

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

 Blåsen nu alla,
 hör böljorna svalla,
 Âskan går.
 Venus vill befalla,
 där Neptun rår.
 Simmen tritorner,
 och sjungen miljoner
 Fröjas lov;
 svaren postiljoner
 i Neptuns hov!
 Se Venus i sin prakt!
 Kring henne hålla vakt
 änglar, delfiner, sefirer och Pafos' hela makt;
 vattunymfer plaska kring
 i ring.
  
 Fåglarna titt,
 och fiskarna spritta
 ur sitt rum:
 gastarna de sitta
 på havets skum.
 Vädrena susa,
 sig böljorna krusa,
 bugna ner;
 skyarna bli ljusa,
 och solen ler.
 Venus på fältet är,
 snäckan som henne bär,
 sirad med vimplar och blomster, den gula vassen skär;
 en triton med solhatt stor
 nu ror.
  
 dån hörs från logen,
 och säden fullmogen
 blixtrar nu;
 göken gal i skogen
 så matt kuku.
 Kråka och vipa
 nu näbbarna slipa,
 flyga snällt;
 Pan han tar sin pipa
 och blåser gällt.
 hortarna stångas, slåss;
 älgarna fly som bloss.
 Glimmande, simmande, Venus hon lämnar sin kaross,
 går in i Palemons tjäll
 ikväll.
  
 Venus du täcka,
 fritt lämna din snäcka
 vid vår strand;
 lustan sku vi väcka
 med glas i hand.
 Ack, mina vänner,
 var en av er känner
 mina drag.
 Blåsen, goda männer,
 valthornen tag!
 Du Ulla Winblad kåt,
 gunga i roddarbåt!
 Du är vår Venus; mamseller, gesäller gör din ståt.
 Stig i land på Pafos' ö,
 min mö!
  
 Om denna parken
 rår kärleksmonarken
 och en kung;
 Djurgåln heter marken;
 stöt valthorn, sjung!
 Sjung til exempel
 om Fröjas små tempel
 som här stå
 med uråldrig stämpel
 och mossa på!
 Sjung här om jungfrumord,
 om hur en brud blir gjord,
 hur under valthorn hon kämpar och spritter på ett bord.
 Ulla Winblad, igen skymf,
 min nymf.
  
 Nig nu och buga,
 träd in i min stuga,
 dansa om!
 Fröjas barn ä sluga;
 kom, Ulla, kom!
 Hör du ej suset?
 si värden i huset
 Fader Berg;
 valthornet och kruset
 ge gubben färg.
 Djurgårdsherinna snäll,
 här är Palemons tjäll;
 här ser du herdar, som ragla båd' morgon, middag, kväll,
 herdar utan lamm och får.
 Gutår!
  
 Blås, musikanter,
 för Ulla galanter
 och förnäm!
 Skira engageanter
 och diadem!
 Putsa chignonen
 och sväng roberonden
 vid och stor!
 Blåsen i portgången
 ett ståtligt kor!
 Dyrka Cupidos namn;
 öppna din varma famn;
 pusta och flåsa och flämta och blekna som en hamn!
 Hjärtat klappar, pulsen går,
 han slår.
  
 Sjungom nu alla!
 Lät kärlek befalla
 våra liv;
 lät oss spelmän kalla
 til tidsfördriv;
 svalkom vår tunga,
 och låtom oss sjunga
 glädjesång;
 dansa, gamla, unga,
 nu på en gång!
 Nymfer och friskt kalas,
 vällust i blod och glas,
 sömninga ögon, friskt hjärta, fioler, sång och bas
 var Epistel innebär
 och lär.

Fredmans epistlar (Carl Michael Bellman, 1790)


Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter