Till kära mor på Bruna Dörren

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

 Kära syster,
 mig nu lyster
 med dig tala förr'n jag dör.
 Dubbelt öl ger gott humör;
 enkelt öl jag aldrig smakar;
 brännvins Ângst mitt hjärta skakar,
 och jag står vid gravens brädd
 som en Bacchi hjälte klädd,
 men föraktad och försmädd,
 för min egen skugga rädd.
 Kära syster,
 min nu lyster
 att få taga mig en sup;
 sen gå i mitt mörka djup.
 uret pickar,
 Charon skickar
 slu.
 Tag mig den och den,
 kära mor, jag hickar;
 Bacchi safter fröjda mig än.
  
 Usla tider!
 Vad det lider,
 bara kursen nederslås,
 bättre köp på brännvin fås;
 men då lever jag ej mera,
 andra hjältar då hovera.
 kan ni tro, då, kära mor,
 jag skull' få en sup så stor,
 jag skull' supa, om ni tror,
 liksom runius, Lucidor.
 Usla tider!
 Vad det lider,
 mitt benrangel faller ner,
 men min mun åt glaset ler.
 Supar flera!
 Ge mig mera,
 mer!
 Bacchus, ingen ann,
 skall mig balsamera
 som en stor namnkunniger man.
 Systrar, hören!
 När i rören
 uppå krogen glas och stop,
 drick min skål då allihop,
 sjung om kärlek, vin och lycka,
 om de kval en törstig trycka
 och om hur en rusig man
 paradiset vinna kan,
 om den eld i blodet rann,
 när han första druvan fann.
 Systrar hören:
 Bruna Dören
 stäng för allting väl igen;
 lät min hamn få bulta sen.
 Inte droppen!
 Hålt, lät opp'en!
 Men
 jag måst' gå; farväl
 båd', med själ och kroppen!
 Hit en sup, jag törstar ihjäl.

Fredmans epistlar (Carl Michael Bellman, 1790)


Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter