Den eftergifvande.
Du säger, att du älskar allra kärestan din,
Som jag ock visserligen tror att du gör,
Men kommer därför icke uti kammaren min,
Det lofvar jag, det svär jag – och rår ej därför.
Och om du skulle komma uti kammaren min,
Som jag ock visserligen tror att du gör,
Så skall du ej få trycka varma handen i din,
Det lofvar jag, det svär jag – men rår ej därför.
Men om du skulle trycka mjuka handen, så varm,
Som jag ock visserligen tror att du gör,
Så skall du ej få slå kring veka lifvet din arm,
Det lofvar jag, det svär jag – och rår ej därför.
Men om du skulle slå kring veka lifvet din arm,
Som jag ock visserligen tror att du gör,
Så skall du ej få skjunka till min svällande barm,
Det lofvar jag, det svär jag – men rår ej därför.
Och om du skulle skjunka till min svällande barm,
Som jag ock visserligen tror att du gör,
Så skall du ej få taga kyssen, glödande varm,
Det lofvar jag, det svär jag – och rår ej därför.
Men om du skulle taga varma kyssar ett par,
Som jag ock visserligen tror att du gör,
Så skall du ej få stanna där ett ögonblick kvar,
Det lofvar jag, det svär jag – men rår ej därför.
Men om du skulle stanna där ett ögonblick kvar,
Som jag ock visserligen tror att du gör,
Så må du då få dröja – – ack! till morgonen klar,
Det lofvar jag, det svär jag – men rår ej därför.
Aktivera autouppdatering av kommentar