Företrädet
Med Hilma här om dagen
Till trädgården jag gick,
Men hur hon läste lagen,
Och hvad jag skrubbor fick!
Jag mig i porten glömde,
Gick oartigt förut,
Och strax den yra tömde
På mig sin kvickhet ut.
»Ack! Hilma! vid din sida
Jag alltid tankspridd är.
Förlåt mig!» – »Ja, så vida
Du bättre mores lär;
En dam har företrädet,
Det är en afgjord sak.
Men se, – uti det trädet
Hvad äpplen i min smak!»
»Men ack!» – hon sedan klagar –
»Jag dem omöjligt når;
Och frukt mig mest behagar,
När själf jag plocka får.
Säg, törs jag dig besvära
Att efter stegen gå?
Han är väl tung att bära,
Men du en kyss skall få.»
Och stegen snart hon hade,
Och jag min lön också.
»Nå, var så god!» hon sade,
»Nå, var så god, stig på!» –
»Nej, du har företrädet!» – –
Hon log: »Gack först, min vän!
När jag går ned från trädet,
Tar jag det nog igen.»
Aktivera autouppdatering av kommentar