Gradpasseraren
Det var fan, hur snart jag miste
Lusten att bli militär!
Tänk om söta mamma visste,
Huru ondt jag sliter här!
Hvilket syndastraff, o, fader!
Att passera sina grader!
Jag, söm var i Skåne hedrad,
Fjäsad utaf hvar och en,
Måste lunka här förnedrad,
Klädd, bemött, som en gemen.
Af kapotten mina vader
Skafvas bort! Gemena grader!
Jag, en grefve, rik som trollen,
Jag, den siste af min ätt,
Kommer aldrig välbehållen
Härifrån på detta sätt.
Excercis och vaktparader
Bli min knäck på dessa grader.
Mina händer af geväret
Blifvit grofva liksom bark.
Fick jag ändå i besväret
En kopp kaffe, söt och stark!
Men blott o vett i kaskader
Flödar här. Fördömda grader!
Men jag måste äfven läsa,
Det är värst af allt likväl!
En sergeant mig vågar snäsa,
En plebej, en usel träl!
Tårar tillra uti rader ...
Pass med att passera grader!
Nej, min kraft ej mer får mattas!
Ättens enda hopp jag är.
Nej, ett stort beslut skall fattas!
Jag mitt afsked strax begär.
Gud ske lof! med några rader
Blir jag frälst från mina grader!
Jag till Skåne mig begifver,
Redan mätt på allsköns strid.
Ack, ett ädelt värf mig drifver!
Med kusin Adelaïde
Vill jag lösa upp Charader
Och passera mina grader.
Aktivera autouppdatering av kommentar