Sillens återkomst. Sång i Orden Par Bricol Barbaradagen 1843

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

Sång i Orden Par Bricol, Barbaradagen 1843[1].


   Järnet faller, Silfret rymmer,
Kyparn ger ej mer kredit,
Men från oro och bekymmer
Barbara oss samlat hit.
        Strunt i järn och stål!
        Än är full vår bål,
Och den äkta Bacchi-sonen
Äger silfverberg i månen.

   Att ha kärlek för metaller,
Är ej bricollisters sed.
Bröder! när som järnet faller,
Faller vin och flickor med.
        Präktig konjunktur
        För en glad natur!
Kommer nu på köpet sillen,
Då blir lif i våra gillen!

   Då vi ställa oss i leder,
Fylla i vår bål med lust,
Och marschera mangrant neder
Till den bohuslänska kust,
        Kasta våra garn.
        Klang! I Bacchi barn!
Intet kostar sillsalaten ...
Vi bli rika män i staten!

   När vår kassa till miljoner
Nu har stigit ett, tu, tre,
Gå vi, väldiga patroner,
Åter för att Stockholm se.
        Fast vi lukta trän,
        Flickorna i sta’n
Skola nog, i kärleksångsten,
Be oss att få dela fångsten.

   Och det få de hjärtans gärna,
Bricollisten är ej snål;
Och han kysser om sin tärna,
Och han sköter om sin bål.
        På den fisk han fått,
        Super han så godt,
Så väl hemma som i gillen
Lefve Barbara och sillen!

*


  1. Sillförhoppningarna voro år 1843 som störst och de så kallade »sill-ljugarna» som stortaligast.



ifrån Dikter af skämtsamt slag av Wilhelm von Braun


Lägg till din kommentar
Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.