Guldkalfven.

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

   Nej, se bara på denne gyllene kalf!
Af högmod hur jäser hans bringa!
Han knappast får rum under himmelens hvalf,
Och stoftet han aktar så ringa.
Ur vägen vik undan, ert fattiga skarn,
Och dyrken den kalfven som Israels barn!

   Ur vägen! och minnens hans präktiga vin
Och lyxen hos honom och smaken!
Visst byggde han lyckan på mångens ruin,
Men detta hör icke till saken.
Nej, tyst med allt prat! han är hederlig karl,
Ej annars ett band omkring halsen han bar.

   Och fast han är född af det ringaste blod,
Så äger han grefliga mågar;
Ty guldsand det rann i dess grumliga flod,
Och blott efter sådan man frågar;
Ja, vore jag grefve, så ginge jag strax
Att äfven mig plocka ett fullmatadt ax.

   Åt fanders med bildning! den ger ej kredit; –
I glömska är skönheten fallen.
Man ser ej, om kinden är röd eller hvit,
Blott röda och hvita metallen.
Ja. pengar, ja pengar, – de göra dock allt,
Långt mera än hjärta och dygd och gestalt.

   Men ännu en blick uppå vår matador,
Och måtte det blifva den sista!
Kamelen med plats genom nålsögat går, –
Minns detta och tänk på din kista!
Och vet: om den starke med myntet är stadd,
Förläntes den svage i stället en – gadd.



Lägg till din kommentar
Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.