Guvernantens klagan
Nedåt, nedåt stupar färden,
Bredare blir lifvets älf,
Tjugu är jag blott för världen,
Ack, men tretti för mig själf;
Längre lär det snart ej duga
Till att blomsterålder ljuga!
Arma hjärta, djupt dig gräm!
»J’aime, j’aime!»
Hvarje morgon, ny en fåra
Letar jag på pannan opp.
O, men drömmar än mig dåra,
Ännu har jag litet hopp.
Ha! jag kunde allt försaka,
Om jag endast blefve – maka.
Varma hjärta, djupt dig gräm!
»J’aime, j’aime!»
Onda människor mig skylla
Ständigt för koketteri,
Sin bestämmelse att fylla
Är ju intet ondt uti?
Mina tårar flyta strida ...
Hvad en guvernant får lida!
Sorgsna hjärta, djupt dig gräm!
»J’aime, j’aime!»
O, vi gaf så varmt ett hjärta
Du åt mig, min mor, natur?
Kvaldt af evig kärlekssmärta,
Glädjens Gudar flydt därur.
Ack! jag må väl nästan undra,
Om jag icke älskat hundra!
Trötta hjärta, djupt dig gräm!
»J’aime, j’aime!»
Något måste man ju hafva,
Något ljuft att tänka på,
När att lägga hop och stafva
Man skall lära dessa små.
Intet dock om dem jag sade,
Om jag endast egna hade.
Ömma hjärta, djupt dig gräm!
»J’aime, j’aime!»
»J’aime» jag sagt miljoner gånger,
ingen mig dock sagt: »Je t’aime»!
Herrar finna utan ånger
Ungkarlslefnaden bekväm ...
Men en lag det borde stiftas,
Att de alla skulle giftas,
Tomma hjärta, djupt dig gräm!
»J’aime, j’aime!»
Löjtnanten väl tyckes mena,
Nya pastorn äfvenså,
Samt patronens son, den ena,
Men de ej till handling gå ...
Kanske frukta de för korgen ...
Öfverflödig är den sorgen!
Veka hjärta, djupt dig gräm!
»J’aime, j’aime!»
Det blir lätt att mig beveka ...
Jag bland dem tar hvem som helst!
Jag har aldrig kunnat neka ...
Minst, att bli från ondo frälst.
Om så visgt de ville tala,
Som jag ville dem hugsvala!
Goda hjärta, djupt dig gräm!
»J’aime, j’aime!»
Men om detta hopp mig sviker,
Ramlar som ett sockertorn,
Jag med tanken mig förliker
Till att taga – inspektorn.
Han är litet rå – hvad mera?
Jag vill honom educera ...
Ädla hjärta, djupt dig gräm!
»J’aime, j’aime!»
Från min ljufvaste förhoppning
Jag omöjligt skiljas kan!
Än ett år, med smink och stoppning,
Väntar jag min frälserman,
Kommer icke då Cupido,
Gör jag liksom fordom Dido.
Brustna hjärta! Gläds att dö!
»Adieu!»
Aktivera autouppdatering av kommentar