Hållkarlen.
Aldrig jag får i mitt öga en blund!
Nu kom en vagn, af de store.
Herren förlåte min önskan: en hund
Hellre än hållkarl jag vore!
Hunden får rasta, när jägarn är trött
Eller när störtskurar svalla;
Mig, fattig fan, så i torrt, som i blött,
Äger en hvar att befalla.
»Hållkarl!» – de skrika där ute med makt –
»Hållkarln, den lathund, hvar finns han?
Ack, hvilken lymmel, som ej står på vakt!
Får han blott spöstraff, så minns han.»
Väldige herrar, förunnen mig blott
Byxorna på mig att taga!
»Spring utan byxor, ty det gör dig godt,
Eljest i boken vi klaga.»
Hejsan, jag kommer! – Förskräckliga syn!
Åter en vagn – och – en annan! –
Så många hästar finns icke i byn,
Nej, jag blir galen i pannan!
Jesus, han hjälpe mig! kommer ej där
Tjogtals af komedianter?
Båtsmän på köpet! – Nu skockar sig här
Pack från sju hundrade kanter.
Vernamo marknad i morgon skall stå,
Vägarna äro så sura.
Bönder och oxar och skojare gå
Dit för att luras och lura.
Sockermamseller, så lätta på trå’n,
Garfvare, stockholmska judar,
Alla här samlas, som bäckar i ån,
Ropa på mig, att jag budar.
»Hållkarl! och hållkarl och hållkarl!» – Ja, skrik,
Skrik utaf tusende böflar!
Ack, om jag låge i kistan som lik,
Utan båd’ byxor och stöflar!
Somliga lofva mig brännvin, och stryk
Lofva mig andra, mer knappa.
Jag är en trasa i fattigmans byk,
Alla de vilja den klappa.
Hela reserven är fanken i våld,
Själf är jag endaste hästen.
Tag mig, mitt herrskap, till närmaste håll!
Spara ej piskan för resten!
Trettio hästar! – hvar ta dem ifrån?
Hvart skall jag springa i natten?
Frestad jag vore att springa i ån,
Om jag ej skydde för vatten.
Trettio hästar fås icke för gull ...
Jag är ju inte en trollkarl.
Jag ger dem satan – och super mig full.
Ack, jag olyckliga hållkarl!
Aktivera autouppdatering av kommentar