Hyacinten

I

Jag står så tapper, så förväntansfull och säll.
Skall ödet kasta mig med snöbollar?
Må snön rinna i mitt bruna hår,
må snön kyla min saliga hals.
Jag höjer huvudet. Jag har min hemlighet. Vad rår med mig?
Jag är obruten, en hyacint som ej kan dö.
Jag är en vårblomma med skära klockor
som stiger full av markens sorglösa triumf:
leva oöverträffligt, säkert, utan motstånd i världen.

II

Jag växer upp en hyacint ur järnhård grund.
Bryt mig med dina mäktiga, saftiga händer - Liv.
Jag kysser din hand som är saftigare än jag.
Bryt mig till smycke åt en drottning.
Om det finnes en sorglös och obekymrad drottning,
må hon hålla hyacinten som en spira i sin hand,
vårens sköra symbol, besläktad med solen.

Planeterna stiga Mysteriet Tolerans Makt En gammal härskare Fientliga stjärnor Skaparegestalter Wallensteinprofil Stjärnorna vimla Planeterna Framtidens skugga Framtidens skugga Du store Eros Vad är mitt hemland... Sällhet Tantalus, fyll din bägare Den förlorade kronan Eros tempel Solen Nätet Uppståndelsemysterium

Älvdrottningens spira och andra dikter Älvdrottningens spira Vattenfallet Eros hemlighet Eros skapar världen ny Blixten Instinkt Ensamhet Den starkes kropp Aning Vid soluppgång O du mitt hjärtas vidd... Materialism Extas Hamlet Hyacinten Fyra små dikter Animalisk hymn Sol Beslut Blixtens trängtan Den stora trädgården Stjärnan