Sällhet

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

Snart vill jag sträcka mig ned på mitt läger,
små genier skola täcka mig med vita slöjor
och röda rosor skola de strö på min bår.
Jag dör - ty jag är alltför lycklig.
Av sällhet skall jag ännu bita i min svepning.
Min fot skall krama sig av sällhet i mina vita skor
och då mitt hjärta stannar - vaggas det in av vällust.
Man före min bår på torget -
här ligger jordens sällhet.