Nattskärran

Halvvaken ruvar sommarnatten
stilla på drömmar, dem ingen vet.
Tjärnarnas blanka vatten
spegla en skymningshimmels
bleka oändlighet.
Stjärnorna vitare bli.
Fjärran, fjärran
nattskärran
sjunger ensam sin tonlösa, tröstlösa vaggmelodi.

Aldrig djärvt hon mot höjden svingar,
svävar lågt för sin låghets skull.
Duniga skymningsvingar
tyckas bundna vid jorden,
tyngda av stoft och mull.
Ve den, vars vingepar
ej kan sig höja,
blott dröja,
övermäktigt draget mot dyn, vars färger det har.

Men den vitaste vita bland svanor,
som i morgonens ljusrymd far
sina kungliga banor,
hyste aldrig en längtan
sådan som skärran har.
Ingen kan längta så
mot det fjärran
som skärran
mot det evigt vinkande, evigt vikande blå.

Moln En buddhistisk fantasi Nattskärran Till en sfinx Idea Aftonbön Vägskäl Det bästa Morgonsång Tidig vår En målares önskan Till en okänd efterkommande Inåt Barfrost Vårens väntan Önskenatt O en klinga Du Morgon Dröm Till skönheten

Minne Förmaningen Tillfrisknande Portarna Hemlös Om detta livet är det enda Små ting Räddad Uppvaknande Förklaring Du är min renaste tröst Lönnen Drömsyn Gudarna Till Carolina Rediviva Ängslan Via Media Vinternatt Trollbunden Det namnlösa Bed om ett