Nyårsdagen.
Kypare! gif mig en stärkande besk!
Hälften af malört du tage!
Dagen är helgad åt häfdvunnet fjäsk,
Och då behöfves god mage.
Gynnare, björnar och förmän jag skall
Önska all grönskande lycka.
Kunde jag känslornas glödande svall
Endast nog mäktigt uttrycka!
För de storståtlige män i gemen
Skall nu mitt rökoffer brinna.
Fort ut på språng! ty de vänta mig re’n
Och sig mankerade finna.
Herrarne hafva på tal sig beredt,
Och de med ägget gå sjuka.
Hoppsan! jag kommer i anletets svett
Krökande ryggen, den mjuka.
Kors; huru trångt i genralens salong!
Rödkragar stimma som sillen.
Gubbarne pinas i fracken så trång,
Grina så surt som mandrillen.
Det gör er godt, ty hvad hade min son
Väl på galejan att göra?
Stilla! hör, dörrarna öppnas med dån, –
Låtom oss fötterna röra!
Hör nu blott på de lyckönskande ljud,
Hör nu på talet och tystna!
Ingen kan fatta det, annat än Gud,
Värdes till sucken han lyssna!
Nu blir det annat; – som fisken var stum!
Ty generalen skall svara.
»Det är med blandade känslor, – hum – hum.» -
Humma dej! humma dej bara!
Hostan, den elaka hostan, som så
Jämt skall effekten förstöra!
Skrapom med fötterna! låtom oss gå
Än ett tjog tal till att höra!
Hvad det är roligt att löpa så här,
Hvad det är innerligt roligt!
Och huru hjärtligt och välment det är!
Och huru ömt och förtroligt!
Aktivera autouppdatering av kommentar