Profvet

   Corinna mycket mörkrädd var,
Hon ej i enrum sofva tordes.
Dess mamma kloka ord ej spar,
Men ingen bättring dock förspordes.

   Till slut hon informatorn ber
Om råd i en så kinkig fråga.
Han på den täcka dottern ser
Och lofvar – efter sin förmåga.

   Ett tal mot spökens existens
Han höll vid sänkta rullgardiner,
Och innan dagen nått sin gräns,
Tror flickan blott på – amoriner.

   Den andra kvällen djärfvare,
Med ögat sänkt, hon hördes stamma:
»I morgon, ack, låt profvet ske!
Då kan du flytta sängen, mamma.»

   Och när den tredje natten kom,
Var rädslan borta helt och hållet.
Hon ensam sof, – – men undras, om
Hon icke kramad blef af trollet!

Sortera efter datum Sortera efter poäng

Aktivera autouppdatering av kommentar

Lägg till din kommentar

Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.