Serenad.
Vak upp, min söta Märta,
Och gif mig en signal!
Hitåt i nattens svärta
Jag drefs utaf mitt kval.
Vak upp ur dina drömmar,
Och lisa den som ömmar!
Den dråpliga champagnen
Mig har romantisk gjort.
Som mohrerna i Spanien
Jag knäpper strängen fort.
Lyft kinden upp från kudden,
Och spjärna ej mot udden!
Att stå på post i natten
Ej något lekverk är;
Bredvid mig jamar katten,
Och ugglan tjuter där.
Jag sjunger själf som vakan; –
O, öppna ditt sparlakan!
Ur bäddens varma zoner
Lyft dina lemmar opp,
Och hör på sångens toner,
Och smickra sångarns hopp!
Vid hoppet jag ej skiljes,
O, gör mig nu till viljes!
Du hissar rullgardinen!
En snöhvit arm jag ser.
I stjärnor, bättre skinen!
Ty ack! jag vill se mer.
Så! ... öppna nu ditt fenster!
Här står jag gömd, till vänster!
Nu slocknar stjärneraden,
Och regnet bryter ut.
Ack, låt då serenaden
Få ett naturligt slut!
Tag cittran mot allenast!
Jag kommer efter genast.
Aktivera autouppdatering av kommentar