Stämmer up i sångarinnor
V.
Hela werldens idla flärd,
Är them frommom sorg ej wärd
1.
Stämmer up i sångarinnor
Stämmer up et sorgespel,
En bedröflig ton påfinner,
Klagen himlen mina fel;
At jag gjuter heta tårar,
At jag äter sorgebröd,
Ingen tröstar mig i nöd!
Gud är sjelfwer then mig sårar.
2.
Hos mig sjelf ser jag med qwida
Idel synd och bräklighet;
Af min nästa måst jag lida
Ondt förtal och all förtret.
Hwad mig båtar sällan händer,
Hwad mig skadar ofta sker:
Oblid upsyn lyckan ger,
Hur' jag mig hälst ter och wänder.
3.
Skal jag mig tå öfwergifwa?
Skal jag mig mig nu wunnen se?
Skal min sorg min Herre blifwa?
Skal min owän åt mig le?
Gode Gud ack låt tå kännaa
Mig titt Faders hjertelag
Mit uti min ångst och klag:
Ty wil jag til tig mig wända.
4.
Är jag af mig sjelf beslagen
Med all synd och bräklighet;
Är jag af tin nåd rentwagen
I tin Sons oskyldighet.
Hwad mig felar, han upfyller,
Hwad mig tjenar han bäst wet:
Höljer all min skröplighet,
All sin godhet han förskyller.
5.
Om mig werlden wil bestrida,
Har jag hos min Gud min frid;
Måst jag utstå sorg och qwida,
Blir thet ej til ewig tid.
Sker mig ondt utaf min nästa,
Jag thet intet agta wil;
Gode Gud, jag tror tig til,
Tu mig wänder alt til bästa.
6.
Efter tjockaste regn och dimba,
Efter himlens skyar blå,
Plägar solen härlig glimma,
Luften mera härlig stå.
Uppå stormen följer lugnet,
Efter natten kommer dag,
Efter wintren wåhre-dag,
Efter sorgen tröst och hugnad.
7.
Fast än lyckan widrig synes,
Dock, min själ, tilfreds tig ställ;
Intet godt fullkomligt finnes,
Ingen är med allo säll.
Alltid är nu något som fattas,
Men i sinnets red'lighet,
Och min kropps förnöj'lighet,
mig en fullgod lycka skattas.
8.
Har jag ej guldsäckar stinna,
Ej så prägtigt, ffint och godt:
Har jag Gud och nöjsamt sinne,
Hwad min Gud mig nådigt gifwer,
Med gladt hjerta uptar jag;
I hans nåd och hans behag,
All min lust och rikdom blifwer.
9.
Stämmer af i Sångarinnor,
Stämmer af thet sorgespel,
I godt nöje frimod finner,
tackar Gudi för min del,
Har jag gjutit heta tårar,
Har jag ätit sorgebröd,
Är min tröst intil min död:
Gud wil leka then han sårar.
- I. Wår högste Herre Gud
- II. Thet wida wilda haf
- III. O huru wäl är dock den själ
- IV. Hwad är dock werldens wäsende? [1]
- V. Stämmer up i sångarinnor
- VI. All lifs och lefnads springekälla
- VII. Hur fåfängt är alt hwad med ifwer
- VIII. Fast mycket, mycket godt har Gud osz menn'skiom gifwit
- IX. Hwad är thet åt at jag mitt sinne qwäljer
- X. Alt efter Guds behag
- ↑ Vers 2-6 finns ej. Troligen tryckfel av sifferföljden, i den här använda förlagan från 1786, då texten ger ett logiskt sammanhängande helhetsintryck.