Tanterna eller Den hemliga domstolen.

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

   Det finns en stad i vår höga Nord,
Där kaffe ryker från söligt bord
Ur sotad kittel, på alla ställen,
Allt ifrån morgonen intill kvällen.
Och tanter sitta där rundt omkring
På domarsäten. En mystisk ring,
Där ord ur tandlösa munnar ramla
Så fort, att knappast man dem kan samla.
Som hagel falla de ned, och då
De namn och rykte slå ned också.
Det är en domstol af kloka gummor,
Där nämden bullrar som mässingstrummor,
Det är en domstol att springa för,
En hemlig domstol af gamla mör.
För skranket här de sin nästa draga,
Att minsta värde från honom taga,
Ty obevekligt, på Drakos sätt,
Hvart mål blir afgjordt så hjärtans lätt.
Man dräper dussintals blott i taget,
Och flitigt kaffe bjuds kring i laget.
Den drycken underbar verkan har,
Ty clairvoyant blir då en och hvar.
Hvad aldrig händt och hvad ej kan hända,
Blir nu så visst. Och de ord förvända,
De lägga ut och de lägga till,
Och göra hvalfiskar af en sill.
Hvart äkta par lefver grufligt illa,
Hvar man har horn och hvar sprätt har frilla,
Fler giftermål än i himmelen
Här blifva uppgjorda. Stackars män!
Och stackars flickor! Ert skuldregister
Förökas genast med tusen brister.
De gamla jungfrur sin vredes skål
Strax månde gjuta på giftermål.
En mö de aldrig förlåta kunna,
Att hon, lik dem, ej får dö som nunna.
Det finns mer skärande ej ett ljud
För deras öron, än ordet brud.
På blekblå läppar sig resa fjunen,
Och rösten skräller som domsbasunen.
Med tungor, skarpa som dödens glaf,
Från bruden kronan de dansa af,
De in effigie paret bränna
Och mäkta lisade se’n sig känna.

   Och så de sitta där år från år
Vid sin »välsignade kaffetår».
Och koppen darrar i vissna näfven,
Och kitteln sjuder och vreden äfven.
Allt som är skapadt de högt fördöma,
Blott Gud, sin skapare, de berömma.
De läsa skriftens försoningsord
Och göra knäfall omkring sitt bord.
De piska pigan och smeka katten,
Och sjunga psalmer långt in på natten;
Ty se, de hafva det djärfva hopp
Att en gång höjas till änglar opp.
Men denna drömmen dock öfvergifven,
Ty som I dömt, I ock dömda blifven!




Lägg till din kommentar
Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.