Trädet

När min dörr är stängd och min lampa släckt
och jag sitter svept i skymningens andedräkt,
då känner jag runtomkring mig röras
grenar, ett träds grenar.

I mitt rum, där ingen annan bor,
breder trädet ut en skugga så mjuk som flor.
Det lever tyst, det växer väl,
det blir vad en okänd menar.

Någon andemakt, någon hemlig makt
har i trädets gömda rötter sin vilja lagt.
Jag är rädd ibland och frågar ängsligt:
Är vi så säkert vänner?

Men det lever lugnt, och det växer still,
och jag vet inte vart det strävar och vart det vill.
Det är ljuvt och trolskt att bo så nära
en som man inte känner...

Elementarandar Törnet Sommardag Vägen hem Till havet Rättesnöre Stjärnorna Den okända Väl den som gudar har Till en diktare Den stora skaran Lär dig tiga De osynliga tingen Till sömnen Nya vägar Oskadd Vårvisa

Stjärnornas tröst Kvällstilla Segern Barnet Källvattnet Du ska tacka Gamlefar Några hjärtan är skatter I kväll har himlen ingen skrud Vandraren Önskan Till en vän Brinnande ljus Sånger om ödet Asar och Alfer Trädet Sköldmön