Vårvisa (Boye)

I vårtid, i groddtid,
då brister frönas skal,
och råg blir råg och tall blir tall
i frihet utan val.

En ilning av vällust
går genom själ och kropp --
att jag är jag, nödvändigt jag --
en brodd, som hittat opp,

ett vårskott, vars växtkraft
jag knappast anar än --
men stammens sav med bitter smak
med lust jag känner den.

Så bort, all min feghet!
Jag hör min framtid till.
Jag tar mig rätt att växa nu
som rotens krafter vill.

Elementarandar Törnet Sommardag Vägen hem Till havet Rättesnöre Stjärnorna Den okända Väl den som gudar har Till en diktare Den stora skaran Lär dig tiga De osynliga tingen Till sömnen Nya vägar Oskadd Vårvisa

Stjärnornas tröst Kvällstilla Segern Barnet Källvattnet Du ska tacka Gamlefar Några hjärtan är skatter I kväll har himlen ingen skrud Vandraren Önskan Till en vän Brinnande ljus Sånger om ödet Asar och Alfer Trädet Sköldmön