Trösteord till en vän, som fått korgen

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

  Broder! nyss fördärfvet nära,
Står du räddad med din – korg.
Barnskrik skall dig ej besvära,
Icke split och horn och sorg.
Lämna frieri’t åt andra!
Själf är du för god därtill.
Icke dem jag just vill klandra,
Men jag dig berömma vill.

  Ack! man födes ju till repet,
Lika som till – vigselring.
Hal och artig, det är knepet,
Annat allt gör ingenting;
Ty hvad gagnar i den vägen
Hjärta väl och karakter,
Om man är på ord förlägen
Och sig ej att smickra lär?

  Nej, man krusa skall och buga,
Förren ett osällt ja man får,
Och så full den sköna ljuga,
Som i henne nånsin går.
jag segern skall förklara
Uppå älskarns sida visst;
Rättfram får man aldrig vara,
Nej, min broder, list mot list!

  Därför, när en karl får korgen,
Tänker jag: en redlig man!
Ty mig detta är en borgen,
Att han icke hyckla kan.
Intet huskors bör få trycka
Ned en själ, som handlar så.
Han är värd sin stora lycka,
Han är värd att – korgen få.



ifrån Dikter af skämtsamt slag av Wilhelm von Braun


Lägg till din kommentar
Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.