Utom tullen
Efter varma majregn spirar
Ymnigt vida slättens sådd,
Harens skygga öron skymta
Upp ur rågens gröna brodd.
Vandrarn utom stadens tullar
Rusar sig af lif och sol
Och af nyfödd doft från blomster,
Som han vissna såg i fjol.
Ute vid förpaktargården,
Dit den lilla pil-allén
Mellan rapsfält tvärar öfver
Från den dammiga chaussén,
Svartklädd likvagn håller stilla
Framför gårdens inkörsport.
»Wiedersehen», välkänd byrå,
Allt besörjer fermt och fort.
Skolans alla gossar, flickor
Kommit med en vacker krans,
Stå i grupp att taga afsked
Sista gång af lille Frans.
Byskolmästarn, midt i kretsen,
Tecken ger -- och psalmen höjs,
Just då första skymt af kistan
I den öppna dörren röjs.
Fadren under konstlad ifver
Hjälper till med egen hand
För att stufva in i vagnen
Bördan, prydd med krans och band.
Sången slutar. En förgråten
Kvinna bjuder brickan kring;
Lille Frans med vin och tårta
Tackar så kamraters ring.
Vagnen nu i gång sig sätter,
Knarrande i sakta mak.
Dufvorna med gälla vingslag
Svärma upp från ladutak.
Dufvorna, af tåget skrämda,
Hitta snart tillbaks igen,
Fjolårsblomster komma åter
På sin förra plats -- ack, men ...
Vagnen med sitt Wiedersehen
Silfverblankt på kolsvart grund
Glimmar än vid vägens vikning,
Syns ej mer i nästa stund.
Aktivera autouppdatering av kommentar