FLÄCKAR.

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

I.

Dagarna växa –
en rad vita spöken
– gengångare
som återkomma och försvinna.

II.

Den sjuka natten
blek och tyst
lyssnar
till de unga lövens
förvånade prassel.
Röda eldar
fräta dess barm,
fräcka fåglar
jubla och sjunga
Sol! Sol!

III.

Visst
är havet som en kvinna
trots oljefläckar drivkanistrar.
– – – –
Det tycker om
att flirta med solen
och klä sig naket
för månsken.

IV.

Sagor utan mening
mumlar havet
för vinden och strandtallarna
– gamla, elaka sagor.
Tjut vind
vänd er bort tallar,
flyn vita moln!
– det är gamla, elaka sagor
utan mening.

V.

Rum
med öde väggar
och urblekta bilder
här och där
– mest kvinnohuvud
Madonnasken
från ett gammalt porträtt
längst borta:
en flicka i blått,
ett leende som lyser.

VI.

Min tanke om dig
är som en rät linje,
dess ena ända
glöder i helvetet
den andra
ringlar brännande vit i himlen
men i mitten
är den sotig och kall.

VII.

Jag ringde opp
till ett hjärta
där jag visste
det ej fanns plats
för mig.
Och luren sjöng.
Dess blodtunga jämna
hammarslag.

VIII.

Som ett stort flugpapper
ligger min själ
kringsvärmad av drömmar.
Blåa, gula, vita
dansa de allt närmare
– min själ har fått mörka fläckar.

IX.

Någonting var –
aprilsnö vid vägen,
aprilsol i ett leende,
och ett blått sorl över marken.




Henry Parland - Idealrealisation
Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter