Avsked från världen, vid en häftig sjukdom
Så är min frihets timma här,
Som min förlossning med sig bär,
Den jag så länge efterlängtat :
Så får min själ sitt ursprung nå,
Och stoftet till det stoftet gå,
Till vilket det så hjärtlig trängtat.
En kort och bitter levnads tid,
I tvivlan, oro, sorg och strid,
Har jag förnött, på denna runden,
Och går nu, i det glada hopp,
De tvivlans mål att lösa opp,
Som ingen kan, förrn sista stunden.
Det enda, mig här fägnat har,
En obeskrivlig kärlek var
Till min utvalda, ljuva maka :
Hans levnad var vitt glädjebröd :
Hans bortgång var min vissa död :
Då feck jag dödsens början smaka.
Nu syns mig döden ej mer svår :
För den, som högst av nåd består,
Som över allt sig milt förbarmar,
Jag kastar mig i vördnad ner,
Mig i hans makt och vishet ger :
Jag vilar i hans kärleks armar.
Uppå den grav, som sluter in
Min makas stoft och askan min,
Skall man vårt kärleks minne sätta :
En ädel kärleks högsta mått
På jorden var vår bästa lott :
I himlen få vi nu den rätta.
- Floës saknad
- Sorge-Rop över Eleantes bortgång
- Den sörjande Turtur-Duvan
- Andromache i vers efter noter
- Avsked från världen, vid en häftig sjukdom
- Ett pressat Hjärtas Klagan
- Tankar om Lovskrifter över de Döde, Skrevne till Herr K*** Jämte Åminnelse av IRENE
- Sorge-Kväde
- Sorge-Kväde
- Mitt Öde
- Klagan
- Över Criton