Floës saknad

Var är du nu, min sinnes vän ?
   Var är min ledare ?
Vart sku min ögon vändas hän,
   Att de må dig få se ?
De famla fåfängt världen kring ;
Men ej i något skapat ting
   Mer finna dig igen.

Jag söker i den svarta mull :
   Där ligger själens tält,
Uti förgänglighet, omkull,
   Och däri nederfällt :
Jag ser en skugga där av dig ;
Men intet det, som hugnad’ mig,
   Och tog mitt hjärta in.

Jag söker i mitt inre bröst :
   Där känner jag ett band,
Som ej har hunnit bliva löst,
   Igenom dödsens hand ;
Fast än din kropp har blivit kall,
Är därför ej min kärlek all :
   Han är i lika flor.

Jag har, utav din själ, en bild
   Så djupt i hjärtat tryckt,
Att hon, fast ifrån kroppen skild,
   Dock ej från mig är ryckt.
Min inre ögon skåda dig,
Det är ock det, som hugnar mig ;
   Fast skalet är förtärt.

Jag vet, du har en evig ro :
   Vi skall mitt förvett här
Mig fråga, var du har ditt bo,
   Och var du vistas lär ?
Jag vet, din fria rena själ
Mår, i GUD s kärlek, evigt väl,
   Och har sin ro i sig.

Hon hålles ej i bojor mer,
   I trånga fångehus :
Hon över tid och orter ser,
   Utav de rena ljus,
Som lysa hennes ögon opp :
De redan vid en bräcklig kropp
   Från dimmor rena vor’.

Den klarhet, som omgiver dig :
   Det ljus, din själ nu har,
Kan ej begripas utav mig,
   Som går i mörkret kvar :
Jag ser en stråle blott därav ;
Men du, i detta ljusets hav,
   Fördjupas mer och mer.

• Floës saknad
• Sorge-Rop över Eleantes bortgång
• Den sörjande Turtur-Duvan
• Andromache i vers efter noter
• Avsked från världen, vid en häftig sjukdom
• Ett pressat Hjärtas Klagan
• Tankar om Lovskrifter över de Döde, Skrevne till Herr K*** Jämte Åminnelse av IRENE
• Sorge-Kväde
• Sorge-Kväde
• Mitt Öde
• Klagan
• Över Criton