En envis dalkarls visa
Fördärves jag platt, om jag viker en tum
ifrån mitt rum,
om jag står där med heder och ära!
Kom an, all världens klaffarehär!
Mitt bröst är här;
dess hårdhet skall du lära:
skjut giftiga pilar, jag blir där jag är.
Jag tror väl knappt jag mig själv bedrar,
om jag håller för visst, att min ättefar
drog ut med Peder i Vibberboda;
och känner jag rätt
en dalamans sätt,
så vill jag förmoda
han höll sig, där skäktorna regnade tätt.
Och själv vill jag gå -- fast en stackare stor
jag är inför den som i höjden bor --
med nacken rak under hatten.
Och samma lynne du nog förnam,
varhelst du gick fram
vid de stora älvarnas vatten,
från Långhedens mur till Salfjällets kam.
Och den som kan öppna med fromhet sin mund
och bedja en bön av sitt hjärtas grund,
han må väl önska:
Giv alla dem som vid älvarna bo
förnöjsam ro,
låt landet grönska,
men fyll det främst med mandom och tro!
Anm. Peder Svensson i Vibberboda nämnes som dalkarlarnes anförare i slaget vid Brunnbäcks färja.
|
Ur en lantlig ungkarls visbok
|
Cecilia Bölljas visbok (fragment)
Från folkare-stigar (Folkare är ett härad i södra Dalarne) - 106
Liv och död - 114
|
- Vildmarks- och kärleksvisor - 7
- Fridolins visor och Andra visor (1898) - 65
- Fridolins lustgård och Dalmålningar på rim (1901) - 123
- Flora och Pomona - 193
- Flora och Bellona - 251
- Hösthorn (1927) - 335
- Efterskörd - 403