Ormvisa
När jag i marken vandrar, vill jag min flaska ha,
blott därför, att mot ormars gift det starka är så bra.
Men tänker jag på ormen, så minns jag allt en ann,
en falskare och halare och svårare än han.
Det sägs att ormen lurar inunder gröna träd,
och blickar milt och tjusande på fågelen så späd.
Men flickan går på varje stig, och hennes trollblick far
varhelst en rock hon skådar och hör ett stövelpar.
Uppå sin buk går ormen och äter bara jord,
men flickan vill ha sockermat och silverfat på bord.
En orm kan läras dansa till dårars tidsfördriv,
men flickebarnet dansar visst re’n i sin moders liv.
En enda gång om året ömsar ormen skinn,
men åtta dar i veckan byter flickan sinn.
Om ormen dig besviker, han biter blott din häl,
men kvinnosvek kan stinga till döds en ynglings själ.
Nu slutar jag min visa om det skadliga djur
och hastar över skogen till min flickas lilla bur.
|
Ur en lantlig ungkarls visbok
|
Cecilia Bölljas visbok (fragment)
Från folkare-stigar (Folkare är ett härad i södra Dalarne) - 106
Liv och död - 114
|
- Vildmarks- och kärleksvisor - 7
- Fridolins visor och Andra visor (1898) - 65
- Fridolins lustgård och Dalmålningar på rim (1901) - 123
- Flora och Pomona - 193
- Flora och Bellona - 251
- Hösthorn (1927) - 335
- Efterskörd - 403