En fader

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

En fattig man såg sin späde son, som han avlat i
lönndom, stå blek och illa klädd vid inhägnaden till en
park, där friska och fina barn lekte. "Hjälp mig in",
bad gossen sin far utan att känna honom. Men mannen
smekte barnet och gick sörjande sin väg. När det kort
tid därefter sades honom, att sonen dött, förbannade
han sig själv och tänkte: I evighet må hämndens herre
av mig utkräva straffet för detta barns öde!

    Men har du en lekplats, o konung,
    på dina saliga ängar,
    där blomstrens eviga honung
    sin ånga för barnen strör,
    då samlas väl dit att leka
    jämväl de klena och bleka
    du tog ur armodets sängar
    och de som vid jordens parker
    stått längtande utanför.

    Och går ditt folk att betrakta
    ibland de små lustiga vänner,
    dem heliga mödrar vakta
    och tjänande himmelska mör,
    då låt mig stå vid staketet,
    om än som ett ogräs bland vetet,
    och se om min son jag känner;
    en stund låt mig stå, fast förkastad,
    och lyss om hans skratt jag hör.



Ur en lantlig ungkarls visbok

Cecilia Bölljas visbok (fragment)

Från folkare-stigar (Folkare är ett härad i södra Dalarne) - 106

Liv och död - 114