Humlevisa
Det är ej fritt jag minnes, nar jag löser
var smidig, mogen slinga från sin stör,
min ungdoms lekar med min ungdoms töser
i strandens dunge just härnedanför.
Det är ej fritt jag tänker, då jag plockar
de långa flätorna vid logens dörr,
på mjuka bruna eller gula lockar,
som jag har rört vid mera varsamt förr.
I bröder, låtom vårens drömmar fara
och resom lyckans tjäll i höstens skygd!
Förspillt är vårens vin, det morgonklara,
så redom oss en dunkel humlebrygd.
Vad förr var ljuvt blev du vet snart i smaken;
vi röra sjungande vår heta mäsk
och lyfta stånkor, skummande mot taken
av dryck som är från början ärligt bäsk.
Vad mer om vinterns varulv sommarn sväljer,
blott vår hugsvalans våta skatt han spar!
Vi tappa lugnt vår lycka på buteljer
och gömma den till vedermödans dar.
Om lena kvinnolockar ej förgylla
vår huvudgärd och dofta oss till ro,
med humleknopp vi våra örngott fylla
och slumra tungt som björn i vinterbo.
|
Ur en lantlig ungkarls visbok
|
Cecilia Bölljas visbok (fragment)
Från folkare-stigar (Folkare är ett härad i södra Dalarne) - 106
Liv och död - 114
|
- Vildmarks- och kärleksvisor - 7
- Fridolins visor och Andra visor (1898) - 65
- Fridolins lustgård och Dalmålningar på rim (1901) - 123
- Flora och Pomona - 193
- Flora och Bellona - 251
- Hösthorn (1927) - 335
- Efterskörd - 403