Över en ung herre, när hästen slog honom av
Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök Såg I, hur ryttarn vår för liten stund for vall,
då hästen slog bakut och ryttarn illa gnall?
Kom, frågevis, och se, som spör mig åt så tida,
vi herrebarn bland allt de snarast lära rida!
En häst vet intet krus, hanteras han ej brav,
så slår han sans façon den unga herren av.
En häst är ingen bok, nej, nej, tro honom Näcken,
på boken sov man fritt, men somna ej på skäcken!
Tog hästen allting så till goda som en bok,
man torde bli sent nog i ridekonsten klok.
Bemötte boken ock sin man så plumpt som hästen,
latinen bodde då väl flerstans än hos prästen.
