Infruset

Skarp som nordanstormen,
allas kamp mot alla
kyler genom märgen
och gör hjärtan kalla.

Det som lövomrankat
lyste varmt i solen
liknar snart en boning
på en ö vid polen.

Men ännu där inne
milda känslor bygga,
sitta där och sörja,
lutande och skygga.

Stundom de med möda
kylans fjättrar skaka,
vilja ut, men stappla
frysande tillbaka.

Kampens bistra frostvind
isar allt det varma,
alltför kallt är livet
för de veka arma.

Längre lider vintern,
kortare blir dagen,
mörkare blir mörkret,
blekare bli dragen.

Tills de milda känslor
alla ligga döde
i sitt hem vid polen
tigande och öde.

Om en fångstman kommer
vindvräkt över haven,
mötes han av ingen
i den tysta graven.

Från Värmland Balen En litten låt ôm vårn Bergslagstroll Blixten Gamle Skam Jäntblig Korperal Storm Mordet i Vindfallsängen I valet och kvalet Tre trallande jäntor En nyårslåt Den gamla goda tiden Säv, säv, susa I bönhuset Stadens löjtnant "Skalden Wennerbom"

Bibliska fantasier Mannen och kvinnan Vår Höst Saul och David Upp till Salem Predikaren En syn Hosiannah! Det är fullbordat

Från när och fjärran Tronskifte Don Quixotte Clown Clopopisky Förrädarn Renässans De gode och de ädle Idealism och realism Idealet Hans högvördighet biskopen i Växjö Bollspelet vid Trianon Ur Friederike Brions visor Sålunda talade Zarathustra Atlantis Infruset Tröst Fylgia Koros Den evige juden