Koros

Svara, giv rätt åt den stoftgrandfödde,
Moira, som dolt dig i mörker och natt,
formande Kaos och länkande Kosmos’ gång.

Varföre födas och dö vi,
varföre stappla vi livskvalbrutne
släkt efter släkt invid dödens brant?
Vi göt du giftet av längtan i barmen,
vi har du satt oss omätliga mål,
medan du dock slungar vandrarn i djupet
just vid hans första försökande fjät?
Är du blott slumpens ymnighetshorn,
gjutande evigt en varelseström
syftemålslöst genom ändlösa rum?
Är du en ondskefull dämon,
skapande väsen för gyckels skull,
väsen att leka med,
väsen att pina,
väsen att döda för ro skull?

Från Värmland Balen En litten låt ôm vårn Bergslagstroll Blixten Gamle Skam Jäntblig Korperal Storm Mordet i Vindfallsängen I valet och kvalet Tre trallande jäntor En nyårslåt Den gamla goda tiden Säv, säv, susa I bönhuset Stadens löjtnant "Skalden Wennerbom"

Bibliska fantasier Mannen och kvinnan Vår Höst Saul och David Upp till Salem Predikaren En syn Hosiannah! Det är fullbordat

Från när och fjärran Tronskifte Don Quixotte Clown Clopopisky Förrädarn Renässans De gode och de ädle Idealism och realism Idealet Hans högvördighet biskopen i Växjö Bollspelet vid Trianon Ur Friederike Brions visor Sålunda talade Zarathustra Atlantis Infruset Tröst Fylgia Koros Den evige juden