Ingeborgs klagan

Nu är det höst,
stormande häfver sig hafvets bröst.
Ack, men hur gerna jag sute
ändå der ute!

Länge jag såg
seglet i vester, det flög på sin våg.
Ack! det är lyckligt, får följa
Frithiof på bölja.

Bölja, du blå,
sväll ej så högt! det går fort nog ändå.
Lysen, I stjernor, och sägen
seglaren vägen!

När det blir vår,
kommer han hem, men den älskade går
ej till hans möte i salen,
icke i dalen;

ligger i mull,
bleknad och kall för sin kärleks skull,
eller hon klagar och blöder,
offrad af bröder. -

Falk, som han glömt!
du skall bli min; jag vill älska dig ömt.
Sjelf vill jag mata för egarn
vingade jägarn.

Här på hans hand
virkar jag in dig i dukens rand,
vingar af silfver och rika
guldklor tillika.

Falkvingar tog
Freja en gång och kring rymderna drog,
sökte i norr och i söder
älskade Öder.

Länte du ock
vingarna ut, de ej bure mig dock.
Döden allena mig bringar
gudarnas vingar.

Jägare skön,
sitt på min skullra och blicka åt sjön!
Ack! hur vi längte och blicke,
kommer han icke.

När jag är död,
kommer han säkert, mins då hvad jag bjöd:
helsa och helsa du åter
Frithiof, som gråter!

• Frithiof och Ingeborg
• Kung Bele och Thorsten Vikingsson
• Frithiof tager arf efter sin fader
• Frithiofs frieri
• Kung Ring
• Frithiof spelar schack
• Frithiofs lycka
• Afskedet
• Ingeborgs klagan
• Frithiof på hafvet
• Frithiof hos Angantyr
• Frithiofs återkomst
• Balders bål
• Frithiof går i landsflykt
• Vikingabalk
• Frithiof och Björn
• Frithiof kommer till kung Ring
• Isfarten
• Frithiofs frestelse
• Kung Rings död
• Rings drapa
• Konungavalet
• Frithiof på sin faders hög
• Försoningen

Förklaring af några i Frithiofs Saga förekommande namn och uttryck