Till sånggudinnan

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

 Om, Sånggudinna! till Ditt hulda bröst
 Du förr mig tryckt, bland skuggorna i dalen,
 Och gett mig harpan, gett mig sångens röst
 För glädjens fest, till mulna stunders tröst,
 Så öfvergif ej nu i sorgens höst
 Din Fosterson åt lidandet och qualen
 
 Min dag är mulen. Blek förgängelse
 Betäcker fällten. Gudar i det höga!
 O! hvem af Er skall mildt förbarmande
 Åt lifvets rosor purpurn återge,
 En flyktad vår åt hoppets Elise
 Och glädjens solsken åt den usles öga?
 
 Du, Sånggudinna! ensam det formår.
 En evig vårvind i Ditt fotspår susar
 Och cyperkransen blomstrar i Ditt hår
 I evig fägring. När Du harpan slår
 Försmälter qualet i en hänryckt tår,
 Och plågans ormar silfverstämman kjusar
 
 Du hört min suck och jag är åter säll.
 Se, bildningskraften sina kedjor skakar.
 Du sjelf, o, hell Dig! Sånggudinna hell!
 Med glädjens Sylfer nedstår i mitt tjäll,
 Där, lämnad åt mig sjelf en stormig quäll
 Vid minnets trollsken drömmande jag vakar.
 
 Med Din stämma, ljuf som källans sus,
 I sommardalen vandrande bland liljor,
 Mitt hjerta sänk i höga känslors rus
 När stjernan flammar i Olympens hus
 Och fenstret i mitt tjäll, vid Månans ljus
 Sitt skimmer kastar öfver golfvets tiljor.
 
 Då med orfeiska lyrans harmoni
 Förädla känslan, döfva lifvets smärta
 Och lär mig sjunga, oskuldsfull och fri,
 Om kyska lågor, själars sympati,
 Den vises trotts mot Ödets tyranni
 Och pliktens allmakt i ett dygdigt hjärta.


Lägg till din kommentar
Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.