Vårsång

Från Svenska Dikter
Hoppa till navigeringHoppa till sök

 På gyllene skyar å nyo Du kommer, o Vår!
 Förbi äro molnen, förbi äro stormarnes dagar.
 Se skördarne knoppas, se fruktträdet blommande står
 Och turturn så ömt i de susande lundarne klagar.
 
 Med kärlek på Jorden, från himlarnes eviga höjd,
 Guds Dotter, den strålande Solen, nu fäster sitt öga.
 I brudliga smycken Naturen sig kläder med fröjd
 Och möter den kraft, som beströmmar dess sköt från det höga.
 
 Nu lofsjunger skogen, nu ängarne blomstra och le,
 Små Änglar i dälderna leka med fläktande vingar,
 Ljuft lindarne susa och blommorna vällukter ge
 Och frälsade Andarnes chorsång ur böljorna klingar.
 
 Att kärlekens under, o Människa! fröjda din syn,
 Med vördnad af dig den grönskande marken beträdes!
 De himmelska flyttat till jordrunden neder ur skyn.
 Jehova är sjelf i sitt heliga Tempel tillstädes.
 
 I Templet, Profeter! med ångande rökelser gån
 För honom, som är, som har varit, som evigt skall blifva,
 Och följde af tusende röster Er gullharpa slån
 Att genljud däraf de odödliga fjällarne gifva!


Lägg till din kommentar
Svenska Dikter välkomnar alla kommentarer. Om du inte vill vara anonym kan du registrera eller logga in. Det är gratis.