Till dygden

Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök

 O höga, änglarena Dygd!
 En gång likväl i saligt skygd
 Af Edens palmer skall jag finna
 Dig, mitt begär, min själs Gudinna.
 
 Jag sett Din bild. En gång Dig sjelf
 Vid lifvets spegelklara elf
 Min blick skall hälsa, ljuft betagen,
 I skenet af den nya dagen.
 
 Då skall en herrlig jubelsång,
 Ej fjättrad mer af smärtans tvång,
 Från mina rosenläppar ljuda
 Och festligt hyllningen dig bjuda.
 
 Som Månans ljuft Ditt anlet är.
 Auroras purpurskrud Dig klär.
 Kring kinden evigt blommar våren
 Och stjernor kransa ambrahåren.
 
 Med namnlös kärlek skådar Gud
 På Dig, o alla själars Brud!
 Hans sferer sjunga till din ära,
 Och helgonen Dig offer bära.
 
 Serafen stum af kjusning står
 När öfver himlarne Du går.
 Keruber sig till jorden böja
 Vid fläkten af din ambraslöja.
 
 Tills känslan i de högas bröst
 Försmälter i melodisk röst
 Och löser deras silfvertunga -
 Då börja tusen harpor sjunga.
 
 Då flamma rökverk till Dig opp
 Då sväfvar rena Jungfrurs tropp
 I liljedrägt och månskenskransar
 Omkring Din thron i offerdansar.
 
 Men vi, som bo i Jordens grus,
 Vi smäkta, qualde till ditt ljus,
 Vi skåda med formörkadt öga
 Upp till ditt stjernpalats, Du höga!
 
 Se, tänkarn vakar, kysk och mild,
 Från hvarje jordisk glädje skild,
 Vid lampans tysta midnattsläger -
 Martyren trotsar död och plågor.
 
 Föraktad, misskänd och förglömd,
 I låga dalens skuggor gömd,
 Går denne mödans teg att skära
 Och skyr att lastens purpur bära.
 
 Hvad lifvar dessas eldbegär?
 Ej kronor dem belöna här.
 Till Dig, o strålande Gudinna!
 De ädles bröst af kärlek brinna.
 
 En gång Du skall dem kransen ge -
 En gång ditt helga anlete,
 Det gudaglänsande, det ljusa,
 Skall mäktigt deras hjertan kjusa.
 
 O anderikets Drottning, hör!
 En gång, en gång mig värdig gör
 Att på Odödlighetens stränder
 Ta segerns palm af dina händer.

Personliga verktyg
Navigering
dikt efter stickord
Språk

Skriv ut
Utskriftsvänglin utgåve



IPv6

Dikter:

norska dikter | engelska dikter