Elegi.
(Till den lilla sättargossen som skrev de vackra verserna vid det »historiska tillfället».)
Du lilla sättargosse,
som redan börjat rimma,
förrn du den svåra konsten lärt att sätta;
månn’ i en gammal mosse
du hittat någon grimma
och tänkt på en fossil Pegas få sprätta?
Då ligger du med rätta
i diket bredvid vägen.
Fast nu du hånas
du översätts av Jonas
och det är första pinn’ i Jakobsstegen.
Var fick du denna näsa,
som vädrar fina rovet?
Vem lärt dig knåpa så med rim och meter?
Månn’ redaktörens snäsa?
Naturliga behovet?
När du fick höra pukor och poeter
för deras majestäter
sin hyrda lovsång höja?
Blev du ock värvad,
som lämnat nyss din blöja?
Gå hem och skäms! Så ung och så fördärvad!
|
Sårfeber.
|
Högsommar. Stormar Ungdom och Ideal (1869 -- 1872) |